Visst e jag matt & slut efter allt som varigt från att jag fick veta att mamma va döende i cancer, hennes bortgång & begravning. Meeeeen åååh att mitt humör kan vända så snabbt. Kämpar som en gnu för att alla andra runt mig ska vara så glada som möjligt jag ger de all min sista ork. Det är självklar i mina ögon man ska hjälpa & stötta andra som behöver det, men nu e min ork borta igen. Känner mig så tom å liten. Vill bara ha min man hos mig pussa & krama på han åååh sånn jäkla längtan efter han. Känns som Mina tårar aldrig ska ta slut.
♥Saknar dig mamma♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar