Vi ska få tillökning i familjen........

Ja du läste rätt ☺
Vi ska idag när maken kommer hem från jobbet åka till en kollega till han för att prata om när parningen kommer ske.Det kan bli till nästa år ☺ Så idag får man träffa mamman till de blivande valparna av rasen shetland sheepdog. Så då kan man inte skylla bort prommenader utan måste ut & röra på fläsket oavsett väder ☺☺ Nu kan man inte känna av att man är trött el inte har ork för då har man inget val & det måste vi ha för vi har många kilon både jag & maken som måste bort. Det är en hund som kräver mycket ute tid & motion, en hund som passar oss alla. Här kommer lite kort på hur rasen ser ut. (bilder från google)
Lite info:
Den ideala mankhöjden hos shetland sheepdog ska vara 37 centimeter för hanhundar och 35,5 centimeter för tikar. Avvikelser med mer än +/- 2,5 centimeter är absolut inte önskvärt. Det är vanligare att mankhöjden ligger på den övre storleksgränsen än den undre. Sheltien väger runt 5-7 kg. Sobel: Färgen får vara ren eller skuggad i alla nyanser från blekt guldfärgad till mörkt mahognyfärgad, men nyansen i sig skall vara djup. Vargsobel (sobelfärg med grått inslag) och rent grå färg är inte önskvärt. Vita tecken förekommer alltid.

Trefärgad: Svart med vita och bruna (tanfärgade) tecken. Intensivt svart på kroppen. Varmt tanfärgade tecken föredras.

Blue merle: Klar silverblå färg med stänk och marmorering i svart. Finns både med och utan tantecken. Stora svarta fläckar, skiffer- eller rostfärgade skiftningar i täckhår eller underull är absolut inte önskvärt. Helhetsintrycket måste vara blått.

Svart & vit: Svart med vita tecken.

Svart med tantecken: Samma färg som trefärgad, men utan vita tecken. Den här färgvarianten har inte funnits på väldigt länge. Man kan nog faktiskt räkna den som utdöd.

Vita tecken: Vita tecken får finnas hos alla färgvarianter utom svart med tantecken. De vita tecknen får finnas som bläs, halsring, på bröst och krås, på benen och på svansspetsen. Alla eller några av dessa vita tecken är önskvärda (utom hos svart och tan-tecknade hundar). Avsaknad av vita tecken skall dock inte betraktas som fel. Vita fläckar på kroppen är absolut inte önskvärt.
Bakgrund:
Sheltien härstammar från de vallhundar av spetshundtyp, som kolonisatörerna av Shetlandsöarna förde med sig. Det var från Skandinavien och huvudsakligen Västnorge som dessa kom.

Allmänt:
Shetland Sheepdog är en alert och arbetsvillig liten vallhund. Den är en liten, mycket vacker, långhårig fårhund, symmetriskt och proportionerligt byggd, aldrig klumpig eller grov.
Skenet bedrar, heter det ju. Och i vissa fall stämmer det bättre än andra.


- Sheltien ser ju mest ut som en liten kopia av en collie, men det är en helt egen ras. Den är släkt med både bordercollien och flera spetshundsraser. Men sheltien är både livligare och stadigare i sitt temperament än sin stora kusin collien, säger Anita Axelsson, hundinstruktör och författare till boken Shetland Sheepdog (Ica bokförlag).


Stadig listplacering
Under en rad år har Sheltien legat ganska stadigt på plats nummer tolv i popularitetstoppen bland hundraser i Sverige. Under senare år har den även utmärkt sig som framgångsrik på agilitytävlingar, och andra tävlingar.


- Sheltien är väldigt lättlärd. Den tillhör ju vallhundsraserna och de är ju ofta väldigt samarbetsvilliga, säger Anita Axelsson som själv skaffade sin första sheltie för att ha en hund att träna och tävla med.


- Holly, som min första sheltie hette, blev både lydnadschampion, svensk och finsk agilitychampion. Redan det år hon fyllde tre tävlade vi i Agility VM, det säger kanske en del om hennes kapacitet, och om rasen.


Men rasen har också dragits med ett rykte om att vara rädd och instabil i psyket.


- Ja, på 1970-talet var det ganska vanligt med rädda hundar. Men uppfödarna har gjort ett superbra jobb sedan dess, och i dag är det ganska ovanligt med rädda shelties. Fast jag tycker fortfarande att man ska vara noga med att titta på föräldradjuren när man köper valp, säger Anita Axelsson.


Som namnet antyder kommer rasen från Shetlandsöarna, där den troligen användes som gårdshund och till fårvallning. Fast den jobbade med största sannolikhet inte på samma sätt som en bordercollie.


Eftersom dokumentationen om rasens ursprung är ganska knapp vet man inte helt säkert vilka raser som ingår i blodsblandningen.


Man tror att norska vikingar tog med sig norsk buhund till ön, men det finns även belägg för att isländsk fårhund och den grönländska yakkihunden lämnat sina spår i rasen.


- Den har helt klart inslag av spetshundar, vilket inte minst märks på att den är ganska benägen att skälla, säger Anita Axelsson.


Det kan alla som sett en sheltie på agilitybanan intyga. Ivrigt skällandes tar den sig an uppgiften med liv och lust.


Anna Lefvert/TT Spektra
Fakta
Rasen har sitt ursprung på Shetlandsöarna, där den främst användes som gårdshund.


De små hundarna passade för det karga klimatet och en ögrupp som tidvis var överbefolkad och hade brist på mat.


Shetland sheepdog har inslag av bland annat norsk buhund som kommit till öarna med vikingar, isländsk fårhund som isländska fiskare haft med sig och skotska vallhundar. Mixen gav upphov till en liten hund som öborna själva kallade toonie dog.


Enligt en skröna har även en ensam king charles spaniel korsats in i rasen, och främst lämnat sitt avtryck i form av den black and tan-teckning (svart med bruna tecken) som tidigare förekommit i rasen.


Först på 1900-talet började uppfödarna medvetet korsa in collie för att få fram en ädlare hund.


Idealhöjden för tik ligger på 35,5 centimeter och 37 centimeter för hanhundar. Men på grund av sin brokiga bakgrund förekommer hundar i stor storleksvariation, allt från under 30 centimeter upp till 50 centimeter i mankhöjd!


Shetland sheepdog blev en egen erkänd ras 1923, och 1930 kom den första sheltien till Sverige.


Sheltiens 5 plus och minus:


+ Vänlig, blir sällan en problemhund


+ Samarbetsvillig, bra ras för nybörjare


+ Enkel med andra hundar, startar sällan bråk och är oftast inte ens intresserade av att hälsa


+ Enkel att koppelträna, drar sällan i kopplet


+ Enkel att ha lös, springer inte gärna bort från sin ägare


- Skäller ganska gärna


- Har god aptit, kan bli tjock om man inte ser upp


- Kräver en del pälsvård och fäller sin päls då och då. Tikar fäller all päls fyra månader efter löp


- Kan hitta på egna små nöjen om den inte aktiveras, som att springa efter joggare i skogen


- Det förekommer en del ögonsjukdomar inom rasen, till exempel PRA och CRD, näthinneavlossning